Gott Nytt år!

Vill önska er alla ett riktigt Gått Nytt år Kramar Lizzieflickan

Hemma på permision!

Idag tog jag bussen hem till mig för att pyssla lite hemma men det blev inte så mycket kort efter som att jag hade en extremt kelig katt sim ville ha min fulla uppmärksamhet:) Sen kom mamma på lunch och efter det gick vi gemensamt hem till mamma.I kväll blir det lite bingo spel och se på eldsjälsgalan och i morgon ska vi in till stan för jag vill köpa en ny dator:) och ett par svarta byxor. Jag ska tillbaka till avdelningen på Söndag eftermiddag igen. Kram Lizzieflickan

Lite rörig situation!

I morgon kommer patienterna från den avdelningen där det brann och vi ska dela avdelning och personal med dom i två månader så jag kan bara ana hur rörigt det kommer att bli här,dom senaste dagarna har dom möblerat om så att alla ska få plats. Själv tycker jag att det känns jätte jobbigt när det är rörigt omkring mig jag är så som person att jag helst vill att allt ska vara som det brukar vara. Så i morgon har jag fått beviljat permision hem till mamma fram tills på Söndag sen blir det nog mest att hålla mig på rummet jag hade läkarsamtalet idag och jag ska få lite mera frihet och kunna åka hem till Mysan två gånger i veckan.Jjag längtar ju hem men är fortfarande rädd för att jag inte ska klara av det. Men jag ska kämpa på och göra mitt bästa för att försöka få det så bra som möjligt

Vård/ Förvaring!

Jag känner mig bara inlåst frihetsberövande och förvarad. Dagarna går och blir till veckor som blir till månader men blir någonting bättre?jag börjar längta efter den riktiga verkligheten och livet. Det normala livet!

En seg och långsam dag!

I går kom jag tillbaka till avdelningen vilket kändes lite konstigt efter att ha varit hemma hos mamma i två nätter i stället för en. Idag är det en riktigt seg och långsam dag.
Avdelningens tv har gått sönder och lika så min dator�� så jag kan ju inte fördriva tiden med filmer,Men här kommer lite kort från julen

Julhelgen börjar närma sig sitt slut!

Och vardagen börjar att ta vid igen,,,Men jag har haft en jättemysig och fin julhelg tillsammans med mamma,God mat,Glögg,Julklappar,Men dock ingen snö och inte heller någon tomte=)

I dag blir det att återvända tillbaka till avdelningen igen och det känns lite små jobbigt men det är ju normalt att känna så.Hoppas att ni har haft det lika bra som mig.

Kramar Lizzieflickan.

God Jul

Vill passa på att önska er en riktigt God Jul kramar Lizzieflickan

Tar det lite lugnt med bloggen!

Ja som ni säkert har märkt så har jag valt att ta det lite lugnt med bloggandet.Och jag tror att ni kanske förstår varför. I morgon åker jag hem på julpermision vilket ska bli skönt,Det blir en lugn jul för min del tillsammans med mamma,Det blir julbord och julklappar,glögg,kalle Anka och förhoppningsvis lite snö på julafton.Kram Lizzieflickan

Tillbaka på avdelningen!

Är tillbaka på avdelningen igen. Men efter att det brunnit på avdelningen under oss så har det varit lite rörigt.Villket är självklart att det blir när något sådant inträffar.så natten som var sov jag hemma hos mamma men nu ska jag inte åka hem förena på Fredag och då blir det för att fira jul. Jag hade läkarsamtalet direkt när jag kom tillbaka och det gick ganska bra jag får gå ut lite mera själv om jag kommer överens om det med mina kontaktpersoner. Kramar Lizzieflickan

På väg tillbaka till avdelningen,,, ångest!!! Orolig!!! Nervös,,,dax för läkarsamtalet!

Bloggen är inte längre vad den en gång var!

Jag började blogga för att skriva av mig och dela med mig av min kamp mot Anorexian och Bulimin.jag ville dela med mig av mina erfarenheter och hoppades på att det kanske skulle kunna få någon annan på bättre tankar men främst var det för att skriva av mig.Från början var jag helt anonym men allt efter som tiden gick så öppnade jag mig mer och mer och idag finns det både bilder och video klipp på mig och visst det har jag valt helt skälv.Sen medverkade jag i både radio och tv vid flera tillfällen och det bidrog säkert till att flera läsare fann min blogg. Jag vet att ni är några som troget följt min blogg ända sedan start och nu har jag ganska många nya läsare. Men vad jag inte förstår är hur ni nya läsare kan påstå att jag ej kämpar eller har gjort framsteg?Har ni gått tillbaka och läst igenom hela bloggen???Jag skriver långt ifrån allting om min vård och Mina framsteg och bakslag i bloggen dels för att det inte angår alla andra och dels för att jag inte vill skriva om alla mina misslyckanden för att bloggen INTE ska vara triggande.Men just nu vet jag inte riktigt vad bloggen är?en bollplank där man byter åsikter och kritiserar varandra med den ena elaka kommentaren efter den andra?vad jag vet är att det inte längre är bloggen Flickan som valde livet!

Alla har rätt till en egen åsikt!

Men,,,Jag tycker att det finns vissa gränser på vad man skriver i kommentarerna.Om enkel av er nu har så svårt för att jag får vård,Kostar samhället pengar och kanske tar upp en plats som någon annan skulle ha bättre behov av en vad jag skulle ha så förstår jag inte VARFÖR ni lägger ner eran tid på att läsa min blogg??? och om ni läser bloggen sedan jag startade den så kan jag inte förstå HUR ni kan ha missar mina framsteg? Men vi kanske inte har samma syn på vad framsteg är? Och att få bakslag ibland är väl bara mänskligt.Självklart får man vara anonym när man kommenterar men samtidigt tycker jag att det är fegt att inte våga stå upp för sig själv och sin egen åsikt. Men oftast är det ju lättare att se andras fel och brister en sina egna.

Fegt att vara anonym!

Tack för den kommentaren!

ursäkta att jag stör!

Hej och välkommen till psyk Såhär i juletid är det lite kaos Men om du inte är i vägen och i stället gråter ut i en servett och inte stör personalen i onödan Så ska du se att det ordnar dig, Och vi funderar på att införskaffa våningssängar så ni slipper ligga skav fötters men det är en ekonomisk fråga God Jul önskar psykiatrin. . (Detta är skrivet med både allvar och humor)

Kännslor!

Det känns som att min tid har stannat Som att mitt hjärta har slutat att slå. Det känns som om hela världen snurrar och att jag bara tittar på. Det känns som att jag har blivit rånad På något som aldrig varit mitt,,,

Läkarsamtalet med eftertankar!

I dag hade jag läkarsamtal visserligen ett ganska kort samtal men det väckte endå mycket tankar och känslor.Vi pratade om när jag ska testa att åka hem själv och jag har endå väntat på den frågan så jag var lite förberedd.jag är grymt nervös för att  åka hem men vi kom fram till att vi ska vänta tills efter julhelgen.

Sen ska jag börja med att vara hemma korta stunder och ringa till avdelningen eller komma tillbaka om det inte fungerar och dom var noga med att jag inte skulle se det som ett misslyckande om det inte gick bra första andra eller tredje gången.

Men jag vill ju lyckas.

Men efter som att jag ska börja träna på att vara hemma innan?dom ansöker om stödteamet så kan jag bara hålla tummarna för att det ska gå bra.

Nu vågar jag ju inte ens stänga dörren tull rummet på avdelningen nattetid,,,

Och om det nu inte skulle fungera så är tydligen Capio ett alternativ (För störst risk är att jag faller tillbaka ner i anorexi/bulimi träsket igen)

Men då kommer ju genast dom där sjuka tankarana jaha ska dom sattsa ennu mera pengar och resurser på mig?Det tycker jag inte att jag förtjänar.

Och jag är ju inte anorektiskt smal längre så det syns ju inte på mig att jag fortfarande har problem med maten,,,Sådana tankar har jag helt sjukt jag vet och vad ska jag göra med Mysan om jag åker iväg till ett behandlingshem???

Men samtidigt så inser jag någon stans att jag inte är frsik i från Fröken Anorexia och Herr Bulimi tankar mm finns där varje dag.

Och jag har inget normalt förhållande till mat.

Jag kan inte äta allting även om jag har jort många framsteg så har jag endå den där lilla biten av uppförsbaken kvar,Den där sega biten som nästan tar musten ur en.

Ja lite av mina tankar fick ni veta  i allafall.

Lizzieflickan!

Förlåt mig älskling!

Det känns som om jag befinner mig i ett ständigt vakuum.Jag ser tillbaka på det liv som jag levt det liv som känns som en evighet.Har det någonsin varit anorlunda en vad det är nu? Det känns inte som så det känns som om nuet alltid har varit,Kanske var mitt öde redan bestämt långt innan jag fanns till? Kanske finns det en mening med allt som sker?eller är det kanske ödet! Jag känner mig inte närvarande i livet jag känner mig som en åskådare som ser på hur mitt eget liv fortgår i en sådan hastighet att jag själv inte hinner med.Jag kanske inte är snabb nog ,jag kanske springer för långsamt?Samtidigt så är jag väl medveten om att man bara har ett liv och att man ska göra det bästa man kanal det man har!Undrar om det jag gör räknas som det? Inte lever väl jag fullt ut?jag har väl inte slagit ut en utan är väl fortfarande som en outslagen rosenknopp!

En eftermiddag på stan!

I dag var min sjukgymnast här och det gick bra vi pratade lite om olika strateger som jag kan använda mig av när jag har ätit.Som till exempel att jag alltid ska behålla frukosten och lunchen och att jag har en dag i veckan då jag får unna mig något speciellt om jag vill det.

Sen fick jag bollmassage oxå:)

Annars så har jag sovit ganska mycket idag har varit super trött.

efter middagen kom min kontaktperson och hämtade mig och vi åkte hem en sväng till mig och sedan ner på stan.Men jag shoppade ingenting förutom cigg och en tidning.

Ska snart ta en dusch och sedan krypa ner i sängen och läsa.

God natt kram

Lizzieflickan!

Tanden!

I dag tappade jag min ena tand som dom limmade fast igår;/ Undrar om tanden kommer i natt :) ha ha

Lucia!

Jag kom för sent ut till frukosten så jag missade Lucia på tv men det är ju inte så viktigt.I dag kommer min sjukgymnast vad 10 och i kväll kommer min kontaktperson får se vad vi hittar på då:) Annars har jag inte så mycket inplanterat i veckan jag tror att det bli läkarsamtalet i morgon för i går när ja egentligen skulle ha haft det var jag hos tandläkaren. Och så har min jävla dator slutat att fungera tror det är batteriet:( Dom senaste dagarna har det gått lite bättre med maten vilket ät skönt har mars försökt att äts " lätta" saker. Har ju lite fobi för kolhydrater:: då det blir mycket grönsaker med tillbehör. Sen blir det ju mycket tr och kaffe:) får se vad det blir för mat som serveras idag. Lizzieflickan

En jul utan Fröken Anorexia.

Julen för två år sedan var jag svårt sjuk i Anorexian så sjuk att det visade sig vars en fara för mitt liv.Jag klarade dock av att fira jul hemma innan jag togs in på sjukhus.Förra året var jag även då svårt sjuk men inte riktigt lika allvarligt.I år har jag fortfarande kvar min ätstörning men till skillnad mot dom två tidigare åren så har jag den endå under kontroll.Från början trodde jag att jag skulle ha så pass mycket permissioner nu så att jag hade hunnit styra och ställa med allt som hör julen till men så blev det visst inte.Så istället för att fira julafton hemma hos mig som vi tidigare pratat om så får det bli hemma hos mamma som vanligt:) här kommer tre bilder från när jag var som sjukast i Anorexian och till i dag

Att vara hemma men känna sig som en gäst!

I går när mamma och jag var hemma så hade jag ingen som helst lust att pyssla hemma det känns så onödigt på ett konstigt sätt det är mitt hem och mina saker men jag bor inte där.

Jag känner mig ungefär som en heminredare som bara åker till en lägenhet för att inreda den.

  Och i går kände jag så starkt att kommer jag någonsin att klara av att bo här själv?

Jag vill ju göra det men det kommer att bli så himla jobbigt att dels börja vänja sig vid ensamheten och att klara mig själv och att få vardagen att fungera,Som jag känner nu så tror jag inte ens att  jag skulle klara av att sova en natt själv där.Kanske blir det så om man har varit inlagd för länge?Jag vet inte  eller oxå så är det så att jag helt enkelt inte klarar av att bo själv.

Vad är då alternativen?Jo gruppboende eller stödboende och det vill jag verkligen inte.

Men något som jag har börjat tänka på den sista tiden är att jag kanske skulle behöva hjälp i från tillexempel capio eller något liknande men tyvärr så finns det ju ingen ätstörningsvård i Östergötland förutom i Motala men då är man bara där tre dagar i veckan.

Själv är jag övertygad om att jag skulle ha fått en jätte bra vård i Varberg om dom bara hade väntat lite med att kontakta dom så jag var lite mer fysiskt stabil.

Capio på Löwenströmska var bra men i Varberg jobbar dom ju med utslussning vilket dom inte direkt gör i Stockholm.

Jag vet inte när dom har tänkt börja slussa ut mig och inte heller hur mycket stöd jag kommer att kunna få hemma.Men det jag vet är att jag är rädd,,,Rädd för ännu ett misslyckande.

Lizzieflickan!

Åter på avdelningen igen!

Ligger och halv slöar i sängen och har långtråkigt men det är endå dag att krypa ner i sängen snart.I morgon ska jag bara slappa och ta det lugnt typ läsa och se på film.Lizzieflickan

Rättpsyk!

Jag är lite nyfiken på om ni har läst boken Slutstation Rättpsyk och vad ni tycker om den? Lizzieflickan

Hemma på permision!

Sitter hemma vid mammas köksbord och bara njuter av att vara ute i det fria;) jag fick gå en sväng själv på stan innan jag skulle möta upp mamma så jag han passa på att handla lite julklappar:) i morgon blir det pyssel hemma hos mig en byrå ska skruvas ihop och det ska ställas in saker i bokhyllorna.Nu blir det en stor mugg te innan det är fax att krypa ner i sängen god natt kramar.

Ett givande samtal!

I dag har jag haft ett närmare två timmar långt samtal med en personal på kliniken.Det var grymt jobbigt men väldigt givande.Annars har jag ämnet mycket av dagen åt att grubbla och fundera över min situation och jag har insett att jag kommer att behöva h mycket mera stöd när jag kommer hem en vad jag själv har velat inse. Och nu förstår jag att personalen verkligen Bill hjälpa mig även om dom inte gör fet på ett sätt som passar mig men nu förstår jag Att det finns en tanke med det dom gör. Jag ska även sluta att tjata om att få tillbaka matvaket igen i stället så ska jag försök att säga till personalen redan innan måltiden om jag känner att det är jobbigt eller sätts mig med en tidning i dagrummet eller vad som helst.I morgon ska jag möts upp mamma på stan och sedan följa med henne hem tills på Lördag:) Det ska bli skönt har beställt tacos till middag gott ;) kram Lissieflickan

När mörka nätter plågar mig,,,

Idag har det varit en dag som mestadels bestått av tårar och ångest.Jag hade ett läkarsamtalet ni innan middagen för att jag ville skriva ut mig från avdelningen vilket jag skälvfallet inte fick görs för då hade jag fått ett låt igen plus indragen utevistelse och indragna permissioner så jag får bara försöka Att gilla läget och stå ut med ångesten idag för jsg vet ju Att den kommer att lätta

Protest lista nästa;)

Kanske borde samma in en protest lista efter som läkaren vägrar att ge mig matvak trotts att jag bänkar och ber om hjälp,,,,,, Hur länge ska jag orka?När kommer livsluften tillbaka?Nät kommer glädjen och allt det som gör livet värt att leva?

God Morgon!

Var grymt trött när jag bloggade i går kväll och så hade jag fått min natt medicin så jag var nog lite små flummig;) Idag har jag inga planer för dagen blir nog mest att ta det lugnt "som vanligt " kanske går jag bort till en kompis en sväng med ett gäng nöjer:)Jag har blivit grymt sugen på att tatuera mig så jag kanske ska leta tatueringar på nätet:) vill ha någon text på handleden kanske carpe form ? Eller hope? Har inte bestämt mig en annars blir det en svart stjärna:) Lizzieflickan

God Natt!

Har fått byta till eget rum igen:) Grymt skönt.Är inte så trött men ska läsa en stund och sedan försöka sova.I dag när min sjukgymnast var här bröt jag i hop och kunde inte sluta gråta.Även om jag har en hel personal grupp att vända mig till så känner jag mig endå så ensam inland ensam och rädd rädd för att jag inte kommer att klara av det här.Rädd för mig själv för livet och för framtiden.Jag vill inte dö men jag vill inte heller leva såhär,,, Som en hamster i en bur som ägnar dagarna åt att springa i sitt hamster hjul.Ibland kan jag bli rädd för att jag en vacker dag inte kommer att orka mera och göra ett självmordsförsök i ett rop på hjälp men som misslyckas/ lyckas så jag dör. Det är en av mina rädslor hittills har jag haft turen att bli hittad i sista sekund och jag har klarat mig undan fysiska men. efter det men nästa gång kansket jag inte har den turen.Personalen kanske kommer försent och då är det verkligen slut då finns det ingen återvändo. Så jag måste jobba på att ta kontrollen över mina impuls handlingar. Nu har dom ju sänkt seroqielen och jag hoppas inte att jag kommer att märka någon skillnad,I morse tog dom prover och så skulle jag vägas ångest ångest ångest! Jag behöver fortfarande matvak men får inget så just nu känns det bara som att det får Bli som det blir med maten jag orkarinte längre tjata om att få hjälp utan har väl börjar finna mig i Att bara bli förvarad för enligt en av mina kontaktpersoner så kommer utslussningen som inte ens har påbörjats en att ta lång tid för att det ska bli så bra som möjligt för mig och jag vet att dom bara vill mig väl men ju längre tid jag är här dessutom svårare kommer det bli att komma hem sen, Varför inte redan nu ansöka om att jag ska få tillbaka stödteamet?varför dra ut på tiden ännu mera? Och jag har bestämt mig för att sluta tjata på läkaren när det gäller maten jag tycker bara att det är synd att dom inte passar på Att hjälpa mig mig med det när jag ändå är här.Jag har så svårt att veta hur mycket mat jag ska ta tänk så mycket lättare om dom var med mig när jag lägger upp maten och är med och stöttar mig under frukosten och kvällsfikat då vet jag att okey det är det här jag ska äta sen räcker det och sedan kommer jag ju själv att veta hur mycket jag ska ta så det varken blir för mycket eller för lite. Oj det blev kanske ett lite rörigt inlägg men jag lät bara alla tankar flöda fritt nu blir det nog inte så mycket läsande för min del ;) utan jag ska nog försöka sova i stället. God Natt.

Vård/Förvaring!

Jag börjar bli innerligt trött på att bars förvaras nu.Var kommer själva vården in i biten?varje dag är den andra lik men jag har ingen samtalskontakt och dom har inte heller börjat söka efter möjligheten att jag ska få tillbaka mitt stödteam.Vad gör jag egentligen hör som jag inte skulle kunna göra hemma?Visst det finns personal att vänds sig till men å andra sidan så kan jag ringa psykakuten. Visst kan jag själv inse att det i längden inte skulle fungera men samtidigt känns det dom att ju längre tid som går ju svårare kommer det att bli den dagen jag blir utskriven.Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att klarar sv att anpassa mig till ett liv i frihet,

Snöflingor!

I kväll har den första snön fallit över Linköping

usch vill bara ha snö under julhelgen ju.

Idag har jag först lagat mat i träningsköket (korv i ugn)

och sen har jag haft läkarsamtal.Vi började med att gå igenom mitt vecko schema och det blev godkänt och sedan fick jag lite skäll av läkaren för att jag inte äter ordentliga mellanmål,Jag får även nattpermision mellan Fredag och Lördag och har fått en timmes frigång i stället för dom 20 minuter jag tidigare haft.

Sen bestämde hon att sänka seroquelen från tre tabletter till en då jag fått biverkningar av den.

Hon berättade även att hon och övriga i personalen upplever mig som lugnare och det kan jag nog oxå känna att det stämmer jag har inte längre lika bråttom när jag gör saker och ting utan låter det ta den tid det tar.

jag får även ha snören i mina kläder nu med löfte av mig om att genast lämna ifrån mig dom om jag känner att det blir jobbigt.Det känns bra att personalen har lite mera förtroende för mig nu.

Det som dock inte går lika bra som jag hade hoppats på är maten men jag kommer att fortsätta att kämpa på.Har gått ut och träffat en kompis idag och nu på kvällen åkte jag och en personal hem till mig och sedan åkte vi och handlade det var trevligt=)

I morgon kommer min sjukgymnast och på kvällen ska jag ner på stan med min stödperson och shoppa lite julklappar=)Och sen blir det nog en fika oxå;)

Nu ska jag ta en cigg och sen ska jag ta mig en promenad på löp bandet.

Kramar Lizzieflickan!

Bakom galler!

I dag läste jag färdigt boken Slut station rättspysk

och den var absolut bra och värd att läsas men det jag tycker blir fel är att det bara är allt det negativa som lyfts fram.Jag har själv suttit inlåst på rättpsyk från det att jag var 17 år tills jag skulle fylla 21 och visst är det en hemsk miljö,kall och hård och man sitter på samma avdelningar som dömda brottslingar och är inte alls något bra ställe att placera en patient med självskade problematik på.

Men jag fick endå hjälp och allt var inte enbart negativt.jag hade en jätte duktig psykolog som jag träffade en gång i veckan och bra kontaktpersoner som jobbade för att jag trots omständigheterna skulle ha det så bra som möjligt.Jag fick gå ner till arbetsterapin och vi lagade mat och ibland så var det riktigt trevligt.

Jag blev bälltad och isolerad gånger flera och även bojad vid några enstaka tillfällen men det var aldrig tal om tvångs handskar eller hjälm.

Visst var det gånger som jag var rädd för mina med patienter när det kom fram vad dom satt inne för och det var både fri tagningsförsök och personal som blev både hotad och knivskuren.

Jag själv blev även tagen som gisslan en kväll av en psykotisk patient som drog en sladd runt min hals och inte släppte taget förens vi var vid den sista dörren som ledde ut.

Så visst är det helt fel miljö för en ung tjej att vistas i.

Men,,,Vad ska personalen och läkarna göra när dom har en patient som är så pass destruktiv att dom inte klarar av att vårda dom på en allmänpsykiatrisk avdelning???

När dom gång på gång på gång försökt med diverse olika metoder men inget hjälper?Dom står där helt maktlösa och måste skydda denna patient till varje pris från att lyckas begå självmord.

Det kan inte vara lätt som läkare att behöva fatta dessa beslut.

Sen tycker jag att rättpsyk är helt fel ställe och att tvångs handskar och hjälm borde förbjudas över lag.

Det behöver finnas ett mellanting för dessa patienter

ordentlig slutenvård och då menar jag vård och inte bara förvaring och piller,piller,piller, som det i dagsläget är utan en bra och genomtänkt vård med skydd och samtalskontakt.

Och en himla massa tålamod!

Lizzieflickan!

Snart är ennu en helg slut!

Det känns onekligen som om det är långt kvar till jul när man tittar ut inte kan man tro att det är den andra advent idag.Dagen började med frukost och sedan en uppfriskande promenad och efter det blev det långepanne bakning=)till eftermiddagsfikat.

Nu tänkte jag sova en stund ha ha men det är så jävla kallt bara så jag får ha typ tre filtar.

Hoppas att ni får en trevlig Söndag kram Lizzieflickan.

Super mysig permision!

Har varit hemma på en super mysig permission.Mamma och jag har ägnat oss åt att skruva ihop Ikea möbler och som vanligt var det som ett himla plockepinn;) men  vi lyckades tillslut få i hopp dom flesta möblerna så nu ser det i allafall ut som ett vardagsrum=)

Personalen kom och hämtade mig vid 15.00 och direkt när jag hade kommit tillbaka till avdelningen gick jag ut på min 20 minuters frigång och hälsade på en kompis som oxå ligger inlagd och så lånade jag lite böcker av henne=)Vi gick ut och tog en cigg men fan vad kallt det var ute.

Sen har jag inte jort så mycket mera sen jag kom tillbaka har spelat world fuide=) ha ha är typ helt beroende av det;)Och så har jag sovit en stund,Nu är det snart dax för kvällsfika.

Sen blir det att kolla mailen och lite annat smått och gått och sen kanske jag ser om det är någon bra film på tv.Nu är jag lite mera ute i dagrummet efter som det är så himla lugnt på avdelningen,Då är det ganska trevligt att sitta där ute och snacka lite under fikat eller se på tv.

 I morgon blir det oxå en slappar dag tror jag sen ska jag skriva mitt schema för nästa vecka och lämna in det till ronden på Måndag.

Kram Lizzieflickan!

Nattpermision!

Idag bär det av hem på nattpermision :)mamma och jag ska ju ägna större delen av dagen till att skruva ihop möblerna :) så i kväll blir det nog inget bloggande för min del;) men hoppas ni får en toppen Fredag kram kram

Lite juligare blogg design!

Har bytt design på bloggen igen=) Men den här gången blev det lite mer jultema över den=)Hoppas ni gillar det.Var nere i träningsköket och bakad saffrans muffins förut och dom blev riktigt goda.

Så det var kul=)

Nu står äntligen mina möbler hemma i lägenheten och väntar på att bli ihopmonterade så det ska jag och mamma ägna morgon dagen och lite av Lördagen åt.

Det ska bli så skönt när jag äntligen har ett färdigt hem igen och dessutom ett hem som jag trivs i.

Sprang på läkaren i korridoren idag och bad om att få ha ett enskilt samtal med henne på Måndag innan mina kontaktpersoner ska vara med efter som jag har så svårt att prata och få fram det jag vill ha sagt när dom är med.Jag har försökt förklara för både mina kontaktpersoner och för min läkare att det skulle kännas jätte skönt om jag hade en till kontaktperson som jag kunde vända mig till men dom kunde inte förstå varför det är så viktigt för mig att det ska stå ett par initialer till på pappret efter som jag har rätt att prata med alla i personalen men jag tror att det är så att för min del skulle det kännas så mycket tryggare efter som jag då vet att det verkligen finns någon mera som kanske kan hjälpa mig att få fram det jag vill ha sagt efter som jag nu har så svårt för att säga det rakt ut.Jag tycker att det är lättare att skriva.

Sen har jag funderat på matvaket som jag känner att jag behöver och tog även upp det med min sjukgymnast i går och hon tyckte att jag skulle prata med någon av personalen innan maten och fråga om dom kunde stötta mig lite efter maten efter som jag har så svårt för att be om hjälp direkt efter maten så det jorde jag igår och då gick det bra men idag har jag inte fått något stöd över huvud taget.

Tycker att det här är jätte svårt jag ber om hjälp som dom har sagt till mig att göra och när jag nu väl gör det så får jag inget stöd?!

Tycker det är jätte jobbigt men på Måndag ska jag ju ha ett nytt läkarsamtal så vi får se hur det blir med allting då.

Kram Lizzieflickan.



Hej och hå vad ska man skriva i dag då???

Kan ju alltid börja med att berätta att avdelningen har blivit modern typ 10 år senare men ja ja dom har införskaffat sig en bakmaskin så i morse bjöds det på nybakat bröd till frukost

och lika så till lunchen då det var kolsoppa "usch"

Annars är det som det brukar vara "långtråkigt";)

Ska träffa arbetsterapeuten och baka saffrans muffins till efter middagsfikat

och så längtar jag hem lite extra idag för mina möbler från ikea kommer under eftermiddagen så mamma är nu hemma hos min lilla Mysan för att ta emot dom.

Men jag får ju åka hem på nattpermision i morgon (första på evigheter) så det ska bli mysigt men känns lite små nervöst för jag har ju inte sovit hemma på så länge men när jag väl är hemma så vet jag att det går bra

vi kommer ju ägna oss åt att skruva i hop möbler=)

Kram Lizzieflickan!